Nya förlaget fokuserar på lättläst

Reportage ur Läsliv nummer ett, 2020
Text: Anette Säfström, Foto: Caroline Andersson

Ryktet i förlagsbranschen om att ett nytt lättlästförlag var på gång bekräftades i november förra året. Då fanns ännu inget namn på förlaget och ingen utgivningslista. Nu har fyra månader gått och namnet Hedvig är på plats, liksom en första utgivningslista om sex titlar som släpps till sommaren.

Redaktionen på tre personer har också installerat sig i Bonnierhuset på Sveavägen i Stockholm och de har alla erfarenhet av att jobba med lättläst. Sandra Svensson är sälj- och marknadsansvarig och har tidigare arbetat på Vilja/Nypon Förlag och Erika Larsson, förläggare, har varit redaktionsansvarig på LL-förlaget, Myndigheten för tillgängliga mediers lättlästa förlag. Där har också Hedvigs ansvariga förläggare, Hanna Larsson, sin bakgrund.

Hon var tidigare chef för både LL-förlaget och den lättlästa nyhetstidningen 8 Sidor. När myndigheten flyttade från Stockholm till Malmö under 2019 valde hon att sluta sin tjänst. Läsliv ringde upp Hanna Larsson för att prata om hennes nya jobb, om målgrupperna och om lättläst i stort.

Vi börjar med den uppenbara skillnaden mellan statliga LL-förlaget och kommersiella Hedvig.

Hur kommer Hedvigs utgivning att skilja sig från LL-förlagets?
– I praktiken innebär skillnaden att LL-förlagets utgivning kan bestå av böcker som inte är lönsamma men där man möter be-hovet hos en ofta ganska liten och särskilt utsatt målgrupp. Hedvig kan förstås också ge ut en sådan bok men majoriteten böcker räknar vi med kan nå en större läsekrets.

Att Bonnier gör en satsning på lättläst just nu beror nämligen på två saker: dels har målgrupperna blivit fler och dels har LL-förlaget fått ett ökat uppdrag från regeringen att vara mer av ett kunskapscentrum som ska fokusera på mindre målgrupper där utgivningen inte är kommersiellt gångbar.
– Det är först på senare tid som målgruppen för lättläst har blivit tillräckligt stor för en sådan här satsning. Läsare som är ovilliga eller ovana har ju ökat stadigt och i och med att LL-förlaget också ska ha större fokus på sin roll som kunskapscentrum framöver så ser vi en lucka efter LL-förlaget som vi kan fylla, säger Hanna Larsson. Hedvigs utgivning kommer alltså vända sig till en bred grupp läsare.

– Läsare som av olika anledningar kan ha svårt att läsa, tillfälligt eller permanent. Eller som är ovilliga eller ovana läsare eller läsare som lär sig svenska.

Bonnierförlagen ger redan ut lättlästa böcker i Bonnier Carlsens serie Lätt-att-läsa men medan de vänder sig till barn 6-9 år kommer Hedvig att ta vid från ungefär 10 år.

De flesta av böckerna ska göras även som ljudböcker och e-böcker och det blir både nyskrivna titlar och bearbetningar. Bearbetningarna kommer att bestå av klassiker, storsäljare och andra aktuella titlar som lyfts fram och diskuteras i media.
– Så länge det finns ett behov och en efterfrågan finns det teoretiskt sett ingen bok som inte skulle kunna vara lättläst. Det vi vet är att lättlästläsarna vill kunna delta i samma boksamtal som andra. De vill kunna hänga med i aktuella diskussioner och få läsa samma bok som klasskompisarna.

Hedvigs första titlar, som ges ut i sommar, är lättlästa bearbetningar av samtida storsäljare och klassiker samt fack- och skönlitteratur för unga och vuxna. Av titlarna som ges ut i höst kommer flera att vara nyskrivna.

Nationella, enhetliga riktlinjer för lättlästnivåer finns inte än, men liksom de flesta andra lättlästförlag kommer Hedvig att dela in sina titlar i nivåer. För att få fram riktlinjer för dem har Hedvig satt ihop en grupp bestående av lättlästförfattare, speciallärare och skolbibliotekarier.
– Nivåerna är ju i grund och botten ett stöd mer för förmedlaren än för läsaren så det är jätteviktigt för oss att få in deras tankar.

Vårt samtal om nivåer glider över till att handla om begreppet lättläst. Det är något som Hanna Larsson funderar mycket kring.
– Hos varje lättlästförlag tror jag att man har en evighetsdiskussion om definitionen av lättläst. Det är ett så diffust begrepp som genererar många frågor. Är det verkligen vi genomsnittsläsare som ska lägga ribban för när en bok anses vara lättläst. Lättläst för vem? Och vad är en lätt text? En enkel text kan ju anses vara svår om den misstolkas till exempel. Och kan lättläst litteratur ställas jämte lättlästa brukstexter och var går gränsen mellan en traditionell bok och en lättläst bok? Samtidigt vet vi att lättläst fungerar och att det finns ett reellt behov. Så det är nog en frågeställning man får leva med helt enkelt, men det är en stor utmaning.

Och namnet då? Varför blev det ett personnamn, och varför just Hedvig? Det har flera förklaringar, enligt Hanna Larsson.
– Vi ville ha ett personnamn för att uttrycka en personlig relation till de vi vänder oss till, vilket är både läsare och förmedlare. Sen tycker vi att det är fint. Vi tänker att Hedvig ska vara som en störtskön kompis som kan allt om lättlästa böcker. Någon tyckte Hedvig lät som en igelkott; rund och mjuk men också skarp och egensinnig. En väldigt träffande beskrivning av förlaget, tycker jag!