Prickar och linjer visar vägen

Taktila kartor – kartor du läser med fingrarna – är viktiga hjälpmedel för personer med synnedsättning. Vi punktskriftsläsare har pratat med två personer som använder dem i sin vardag, en formgivare med fingertoppskänsla och en student som vill göra digitala kartor mer inspirerande.
Ana Silva beskriver kartor som en av hennes stora passioner – vid sidan av konst, litteratur, teater, handarbete och matlagning. Med sprudlande energi säger hon:
Hon är 75 år och är sedan tre år tillbaka Malmöbo. Född synsvag fick hon som 13-åring en grav synnedsättning och sedan har det hela tiden ”sakta men säkert gått åt fel håll”, som hon själv beskriver det.
När Ana Silva flyttade till Malmö var de taktila kartorna till stor hjälp. De hjälpte henne när hon skulle navigera i sin nya hemstad, lära känna sin stadsdel och förstå hur saker och ting hänger ihop. Kombinationen att se på kartan, memorera gatunamnen och sedan promenera på samma gator är hennes strategi. För Ana Silva fungerar kartorna både som en översikt och en vägvisare.
Taktila kartor är inte bara användbara för någon som är ny i en stad utan kan även fylla en funktion innan man flyttar. För tolv år sedan skulle Anna Nord flytta till Nyköping och hade hört talas om att det gick att beställa taktila kartor från Myndigheten för tillgängliga medier, MTM.
Årligen får Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, 10–20 beställningar av taktila kartor. Det finns en rad olika typer av kartor man kan beställa och exakt hur kartorna ska se ut och hur detaljerade de ska vara är helt upp till den som beställer. I princip allt kan skräddarsys. Vid beställningen anger man vad som ska vara med på kartan och underlaget skickas sedan till en av de tre formgivare som är knutna till MTM.
En av formgivarna är Annica Norberg i Uppsala. Hon har arbetat som formgivare av taktila kartor och taktila bilderböcker i 30 år och har alltså en gedigen erfarenhet och kunskap. Hon beskriver sin arbetsprocess så här:
Just ytstrukturerna är det som utgör själva grunden i de taktila kartorna. Eftersom de läses med fingrarna måste materialen eller strukturerna tala om för fingrarna det ögonen inte kan se: det här är vatten, det här är en stor väg, det här är en liten gångväg. Annica Norberg är efter alla år som formgivare av taktila produkter ständigt uppmärksam på hur saker och ting uppfattas med fingertopparna.
Hur är det med de digitala alternativen? Hur fungerar de för någon med synnedsättning? Alexandra Veskoukis, som läser masterprogrammet inom interaktionsdesign vid Malmö universitet, genomför just nu en studie kring digitala kartor och tillgänglighet. Hon menar att det finns utmaningar i dagens verktyg för personer som inte har synen med sig.
Anna Nord har testat att använda sig av GPS-funktionen i sin telefon och delar Alexandra Veskoukis bild av att det inte är ett exakt verktyg. Och då är det tryggt att ha de taktila kartorna att luta sig mot:
Ana Silva känner också igen sig i beskrivningen av att hamna fel på grund av en GPS och upplever även att talfunktionen i sig är ett störande moment.
Att använda ljud som komplement i digitala kartor för att göra dem mer tillgängliga, är något Alexandra Veskoukis funderar på. Just hörseln är ett väldigt viktigt sinne att använda när vi ska orientera oss, menar hon, särskilt om vi inte kan använda oss av synen:
Läs mer om framtagningsprocessen av taktila kartor här och hur du kan beställa
Text: Sofia Alsterhag, Foto: Åsa Siller
