Skyltar och kartor i offentlig miljö

Här följer en sammanställning av olika regler och rekommendationer för utformning av taktila kartor och skyltar i offentlig miljö.

Några utgångspunkter för utformning av taktila kartor

  1. Taktila kartor ska utgå från den fysiska utformningen av platsen och återge särdrag som stödjer orientering på platsen.
  2. En god översikt ska ges med ett urval av den viktigaste informationen på platsen, inklusive taktila stråk, beslutspunkter eller landmärken.
  3. Objekt och andra delar på kartbilden ska vara lätta att särskilja taktilt.
  4. Färger ska ge en god kontrastverkan mot omgivande bakgrund, med minst en skillnad på 0,40 enligt Nordic Colour System.
  5. Kartor får inte ha vassa delar, hörn eller utstickande skruvar eller liknande, för att undvika risk för skador vid avläsning av informationen.
  6. Fasta installerade taktila kartor ska ha en orientering eller riktning som motsvarar den position och riktning som läsaren har när kartan avläses.
  7. Fasta installerade taktila kartor ska också ha ett utförande som är användbart för avläsning av alla, oavsett synnedsättning.

Utformning av taktila kartor ska utgå från bästa tillgängliga kunskap, som finns dokumenterat i nationella riktlinjer och i internationell standard för utformning av taktila kartor.

Standard för taktila kartor

Internationell standard för taktila kartor, det vill säga orienteringskartor för byggnader och platser i offentlig miljö, är SS-ISO 19028:2016, Tillgänglighet – Taktila orienteringskartor: informationsinnehåll, utförande och visningssätt.

Standarden rekommenderar nedanstående riktvärden:

Mått

Rekommenderad storlek på taktil karta:

  • Höjd: upp till 600 mm
  • Bredd: ca 1000 mm

Höjd på installation

Höjd vid lutande/horisontell bordsinstallation:

  • 900 mm från golvyta till den lägsta delen av den taktila kartan. 
  • Notera dock att om den huvudsakliga målgruppen för en viss karta ska tas i beaktande när höjd bestäms, exempelvis om barn är målgrupp.

Höjd vid vägginstallation:

  • Helst ca 1400 mm från golvyta till centrum av den taktila kartan.

Punktskrift

Den svenska rekommendationen för punktskriftens mått finns publicerad av Punktskriftsnämnden i Svenska skrivregler för punktskrift, avsnitt 1.5, s. 17. Denna rekommendation gäller framför allt punktskrift på papper, men kan med fördel även tillämpas på skyltar och kartor. 

I Sverige har sexpunktscellen följande mått:Mått för sexpunktscellen

  • Punktens höjd ska vara minst 0,25 mm för att ge god tydlighet och avläsbarhet åt punkterna. Punktens diameter är ca 1 mm.
  • Avståndet mellan punkterna i cellen är både vertikalt och horisontellt ca 2,5 mm.
  • Avståndet mellan motsvarande punkter i angränsande celler är ca 6 mm horisontellt och ca 10 mm vertikalt. Måtten mellan cellerna och raderna mäts från mittpunkt till mittpunkt i cell respektive rad.

Den internationella standarden SS-ISO 17049:2017, Design för tillgänglighet – Applicering av punktskrift på skyltar, utrustning och apparater, specificerar måtten på punktskriftens punkter – vilket också kan vara tillämpbart för taktila skyltar och kartor:

  • Diameter: 1.0–1.7 mm
  • Höjd: 0.3–0.7 mm

Det är viktigt att lägga märke till att den internationella standarden skiljer sig i kravet på punkternas minimihöjd jämfört med den ordinarie svenska rekommendationen för punktskrift. Viktigt att tänka på är också att om man av någon anledning vill ha en större diameter på punkterna (än den svenska rekommendationen) bör övriga mått också bli relativt större (mellan punkter inom cellen, mellan celler).

Reliefskrift

Reliefskrift är en upphöjd och taktilt avläsbar text som ska skrivas med versaler och med en font utan seriffer (utan utstickande fot eller tak). Reliefskriften är vidare tänkt att användas på skyltar som placeras inom räckhåll för en sittande eller stående person.

Den internationella standarden ISO 21542, Building construction − Accessibility and usability of the built environment, anger följande rekommendationer för utformning av reliefskrift:

Mått:

  • Reliefskriftens upphöjning från underlaget ska vara 1−1,5 mm. En alltför hög relief kan försvåra läsningen.
  • Stapelhöjden/teckenhöjden ska vara minst 15 mm och högst 40 mm.
  • Stapelbredden bör vara cirka 1,5−2 mm.

Notera att staplarna ska ha en reliefprofil som liknar ett upphöjt avrundat (och inte spetsigt) upp- och nedvänt V − det vill säga en prismatisk (trapetsoid) reliefprofil. Anledningen till denna utformning med en flat/plan yta och sluttande sidor är att man vill undvika en vass yta som kan skada fingrarna.

När enstaka tecken ska skrivas i reliefskrift, exempelvis siffror för våningsplan, ska dessa ha en större stapelhöjd/teckenhöjd: 40–70 mm.

När man ska återge längre texter över flera rader, måste man se till att reliefskriftens rader har en tillräcklig tom/fri yta runt raderna för att en läsares fingrar ska kunna avläsa tecknen utan att störas av intilliggande rader eller andra taktila objekt på kartan. Radavståndet ska med andra ord vara tillräckligt stort för att möjliggöra den taktila avläsningen.

Notera att i tysk standard (DIN 32986, Tactile lettering and labeling – Requirements on the presentation and application of Braille and raised lettering, avsnitt 4.3) anges måtten enligt följande:

  • Höjd på bokstäver: minst 10 mm och högst 25 mm
  • Upphöjning: 1,2 mm för en höjd på bokstäver om 10 mm och därefter ökande upphöjning upp till 2,0 mm med större höjd på bokstäverna upp till 25 mm.

Ledstråk

För att underlätta för att personer med synnedsättning ska kunna finna fram till taktila kartor och större skyltar ska det finnas ett taktilt ledstråk som leder fram till dessa.

Ledstråk är en kontinuerlig följd av både i ljushet och i taktilitet kontrasterande naturliga och konstgjorda ledytor, varningsytor och valytor från start till målpunkt endast avbrutna av körbana och cykelbana (Ståhl, Almén, 2007; Ståhl, Almén, Wemme, 2007).

Taktila ledstråk består av betongplattor med ytbeläggningar som är nedsänkta till omgivande nivå på gångvägen. Ledstråket består av riktningsstråk och beslutspunkter. ’

Riktningsstråk anges genom dubbla plattor med upphöjda ribbor eller nedsänkta rillor som ligger i riktningens längd. Beslutspunkter anges genom en kvadratisk yta med plattor, som är dubbelt så bred som riktningsstråkets bredd. Plattorna har ett antal koner med kapade toppar. Dessa plattor har också en varslande och varnade funktion för att påkalla uppmärksamhet, som till exempel vid ett övergångsställe.

Den internationella standarden SS-ISO 23599:2017, Hjälpmedel för personer med synnedsättning – Taktila ledytor, anger internationellt överenskomna regler för utformning av olika plattor inom taktilstråk. Dock skiljer sig tillämpningen av plattornas taktila ytor från land till land. I Sverige används en kombination av plattor med ribbad eller rillad yta och plattor med koner/dobbar.

Den internationella standarden ISO 21542, Building construction – Accessibility and usability of the built environment, anger översiktligt hur taktilstråk kan utformas i inomhus- och utomhusmiljöer. 

Piktogram

Piktogram, som ibland också benämns ikoner, är förenklade symboler som med hjälp av bokstäver eller grafiska illustrationer beskriver olika funktioner i offentlig miljö. Piktogrammen eller ikonerna är utformade för att vara uppfattbara (med synen) av så många som möjligt oavsett ålder eller funktionsnedsättning.

Att notera är att man bör vara mycket försiktig i att använda piktogram för taktil avläsning. Piktogram är nämligen utformade för avläsning med synen och blir därför lätt alltför komplicerade och detaljerade i taktil form – och alltså svåra att tolka vid taktil avläsning.

Förslag på olika piktogram att använda i offentlig miljö finns i nationell och internationell standard. Den svenska standarden SS 30600, Grafiska symboler – Publika informationssymboler för ökad tillgänglighet utifrån konceptet Design för alla, har utarbetats av tidigare Hjälpmedelsinstitutet och innehåller piktogram för offentlig miljö, som arbetats fram bland svenska deltagare. Den internationella standarden SS-ISO 7001, Grafiska symboler – Publika informationssymboler innehåller piktogram som arbetas fram på basis av internationella erfarenheter av olika likartade symboler. 

Några referenser

  • Americans with Disabilities Act (ADA) (öppnas i nytt fönster), Chapter 7: Communication Elements and Features. 
  • DIN 32986, Tactile lettering and labeling – Requirements on the presentation and application of Braille and raised lettering.
  • ISO 17049 Accessible design — Application of braille on signage, equipment and appliances
  • ISO 19028 Accessible Design – Information contents, figuration and display methods of tactile guide maps
  • ISO 21542, Building construction – Accessibility and usability of the built environment.
  • Riktlinjer för tillgänglighet – Riv hindren (2012), Handisam (Myndigheten för handikappolitisk samordning)
  • SS 30600, Grafiska symboler – Publika informationssymboler för ökad tillgänglighet utifrån konceptet Design för alla
  • SS-ISO 23599:2017, Hjälpmedel för personer med synnedsättning – Taktila ledytor.
  • SS-ISO 7001, Grafiska symboler – Publika informationssymboler
  • Ståhl, Almén, 2007: Hur orienterar personer som är blinda längs ett kontinuerligt ledstråk. Lunds Universitet/Trafikverket. Länk till webbsida
  • Ståhl, Almén & Wemme, 2007: Att orientera med hjälp av ledytor – Blinda testar taktiliteten i ytor med olika material och struktur. Lunds universitet/ Trafikverket. Länk till webbsida
  • Tillgängliga skyltar − Handisams fördjupningsblad (2012).

Källor som har att göra med den byggda miljön

  • Boverkets webbsida med översikt över de regler om tillgänglighet som Boverket har ansvar för. Länk till webbsida
  • Boverkets webbsida om tillgänglighet i publika miljöer, Enkelt avhjälpta hinder. Länk till webbsida.
Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)