”Jag vill kunna läsa för mina barn”

Maria Wåglund från Östersund har haft en synnedsättning sedan barndomen. Hon har delar av synen kvar och gick punktskrifts­kursen för att börja lära sig punktskrift innan synen blir sämre.

– Jag har länge haft svårt att läsa vanlig text och tanken på att gå en kurs i punktskrift har funnits där under en längre tid. När SRF erbjöd kursen i Umeå tänkte jag att jag ville lära mig någonting nytt. Punktskrift är helt nytt för mig och jag har aldrig läst det tidigare, förutom någon enstaka bokstav.

Lär sig av flera anledningar

Hennes främsta anledningar till att lära sig punktskrift är både privata och arbetsrelaterade. Som fysioterapeut på sjukhuset i Östersund behöver hon utföra mycket administrativt arbete. Ibland håller hon föreläsningar för vårdpersonal, till exempel om hur man utför lyft. I ett sådant sammanhang känner hon att det vore bra att kunna ta stödord med hjälp av punktskrift.

– Nu lär jag mig allt jag ska säga utantill, och jag tycker att det är så jobbigt att inte kunna ta stödord.

Hon vill också kunna läsa böcker för sina barn.

– Jag har fyra barn och det har varit en av mina största sorger att inte kunna läsa ordentligt, alltså läsa böcker för mina barn. Jag vill ha möjlighet att låna böcker både på punktskrift och i vanligt format med bilder i. Sedan får man se hur bra man kan lyckas bli på sikt i och med att synen troligtvis kommer att bli sämre.

Ser du framför dig att du skulle kunna läsa längre texter på punkt?

– Ja, det tänker jag ändå. Jag vill gärna börja prenumerera på någon tidning. Jag prenumererade ganska mycket på tidningar när jag var yngre. Men oftast samlades de på hög, för jag kunde ju inte läsa dem.

På kursen tränade de i glesskrift och efter några dagar hade hon lärt sig känna punkterna och lärt sig alfabetet. Hon kunde sedan läsa enstaka ord och meningar.

– Jag blev förvånad över hur fort man lärde sig, över förväntan. Det kändes jättekul och spännande. Vi var åtta deltagare, varav två hade lärt sig alfabetet sedan tidigare så de jobbade separat. Vi övade mest att läsa på papper, kursboken var tryckt på papper. Men vi fick också ta del av några barnböcker där punkterna var tryckta i plast. Jag tyckte att plasten kändes svårare att läsa på då den var lite utnött.

Testade punktdisplay

Deltagarna fick även träna på att skriva ett brev.

– Då skrev jag till en kompis som också läser punkt. Jag hoppas att vi kan börja brevväxla så att vi får lite nytt att läsa.

Under kursen fick de också testa på punktdisplay.

– De visade oss punktdisplayer så att vi fick se hur det fungerar. Just nu är min nivå ganska basic. Men jag har lagt in i min telefon att jag kan ändra till punktdisplay, så att jag kan skriva meddelanden på punkt. Jag testade lite i början men sedan har jag inte gjort det mer. Men jag vet i alla fall att jag kan om jag vill!

Vad är svårast att lära sig i punktskrift?

– Några bokstäver var svårare än andra. Bokstäverna A–L var lättare, sedan blev M–Ö svårare. M och N var svårast. Skiljetecken och mer avancerade ord var klurigt.

Läser du med en hand eller med båda händerna?

– Jag läser med vänster pekfinger men använder båda händerna för att det ska vara lättare att följa raden och hitta var man är i texten.

Maria menar att nyckeln för att lära sig är att hålla igång och öva.

– Bara tio, femton minuter om dagen är nog väldigt värdefullt. En kontinuitet. I början kunde man verkligen alfabetets punkter som ett rinnande vatten men nu börjar man glömma bort.

Snällare mot sig själv

Maria har inte blivit erbjuden att lära sig punktskrift och ingen har direkt föreslagit det.

– Det kanske beror på att när man fortfarande har syn, då vill man använda den. Men ju äldre jag har blivit och desto sämre synen har blivit, desto snällare har jag blivit mot mig själv. Jag har insett att det inte går att läsa tryckt text, det är för jobbigt och ansträngande. Det tar alldeles för mycket tid och energi. Jag vill underlätta för mig själv, både privat och i jobbet. På sikt blir punktskriften ett arbetsredskap för mig.

Viktigt med punktskrift

Som fysioterapeut är det mycket administration, som journalskrivning och förskrivning av hjälpmedel. Maria tycker det är svårt att jobba vid datorn trots hjälpmedel såsom fusion, förstoring och talsyntes.

– Det räcker inte riktigt. Dels är det inte kompatibelt med journalsystemet, dels har det varit jätte­tufft för mig. Jag vet inte om det skulle fungera bättre med punktdisplay men det skulle absolut kunna vara ett komplement. Jag ska ändå jobba i minst 20 år till. Förhoppningsvis hinner tekniken gå framåt under den tiden.

Maria menar att det är viktigt att punktskriften får finnas och fortsätta att utvecklas.

– Nuförtiden hör man mycket om barn som inte får lära sig punktskrift och därmed inte får ett skriftspråk. Det har jag verkligen märkt hur viktigt det är, jag som ändå har kunnat se och lärt mig bokstavera. Det är inte så lätt att veta till exempel hur saker stavas om man aldrig har kunnat se och om man inte heller kan känna det. Alla barn med synnedsättning bör få ta del av det och få möjlighet att kunna uttrycka sig.

Vad har du för tips till någon som vill lära sig punktskrift som vuxen?

– Bestämma sig och ta chansen att testa. Det var jätteroligt och jag ångrar inte en sekund. Att få ett startskott som man sedan kan utveckla. Att våga prova, det är aldrig för sent. Var proaktiv, det är lättare om man har lite tid på sig än när man står där och inte har någon syn kvar och då ska lära sig. För att kunna träna upp sin punktskriftsläsning behöver man vara konsekvent i sin träning. Jag uppmuntrar och uppmanar alla som har funderat på det att våga och ta chansen.

Lyssnar du på talböcker istället när du läser?

– Ja, i princip bara på talböcker. Jag är med i en bokklubb. Den senaste boken vi läste var Annika Norlins ”Stacken”. Den kan jag varmt rekommendera!

Text: Matilda Sjöblom