Högskoleprovets svåra ord väcker frågan – när ska språket vara lätt, och när får det vara svårt? 

Återstoden, fingerad, vånda. Tre ord från högskoleprovets ordförståelsedel som kan vara svåra att förstå för vissa, och enkla för andra. För några kanske de helt enkelt känns ålderdomliga, för vissa är användandet av dem ett sätt att ge en text en rytm eller fylla den med en viss känsla. Vi ställde några frågor till MTM:s språkexpert Maria O’Donnell om varför ett enkelt språk kan vara både rikt och inkluderande, och när det är läge att använda de svårare orden. 

Blir inte språket utarmat, alltså fattigt, om man väljer bort svåra ord till förmån för enklare? 

– Nej inte alltid, jag tänker tvärtom att språket kan bli rikare, om fler faktiskt förstår ordens innebörd. Ett så kallat rikt språk är ju bortkastat om inte alla som läser förstår vad det står. 

Kan det inte finnas vissa sammanhang där det passar med ett avancerat eller svårt språk? 

– Absolut! Man ska ha ett målgruppsperspektiv när man skriver och anpassa sin text till den som ska läsa den.  Mottagaren bestämmer nivån på språket, och sammanhanget också. Till exempel kan man skriva relativt byråkratiskt för en jurist som ska läsa en text. Å andra sidan kan det finnas svaga läsare lite varstans. Så för att vara på den säkra sidan är det bra om man skriver så begripligt som möjligt, vem man än skriver för. 

Vad kan man tänka på för att vara lättare att förstå i tal eller skrift, på jobbet eller i skolan? 

– Tänk dig in i den du ska kommunicera med, det vill säga tala med eller skriva till. Vad kan den andra personen om ämnet? Hur kan du presentera det du vill säga på ett sätt som andra förstår? Ja det blir en del jobb, men det får det vara värt för att bli förstådd tycker jag. 

Fem svåra ord från vårens högskoleprov, och deras lättlästa version:  

• Transpirera – svettas 
• Transparens – öppenhet 
• Basal – enkel 
• Defekt – trasig 
• Diger – stor