Taktil läsning - Hur går taktil läsning till jämfört med visuell läsning?

Av Sven Strömqvist.

Forskargrupp:

• Sven Strömqvist (forskningsledare), Humanistlaboratoriet, Lunds Universitet
• Richard Andersson, Humanistlaboratoriet, Lunds Universitet
• Björn Breidegard, CERTEC, Lunds Universitet
• Yvonne Eriksson, Akademin för innovation, design och teknik, Mälardalens högskola
• Kerstin Fellenius, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet
• Kenneth Holmqvist, Humanistlaboratoriet, Lunds Universitet
• Bodil Jönsson, CERTEC, Lunds Universitet

Om projekten i korthet

I projektet ”Att läsa med händerna – mätteknik, teori och empiri” (2004–2005) utvecklade vår forskargrupp en metod för registrering, automatisk visuell igenkänning och analys av taktil läsning i realtid (det vill säga hur läsbeteendet hos händerna framskrider millisekund för millisekund). Metoden är den första i sitt slag i världen och gör det bland annat möjligt att göra mycket detaljerade jämförelser mellan seendes visuella läsning och synskadades taktila läsning.

I projektet ”Den taktila läsprocessen” (2006–2008) tillämpar och vidareutvecklar vi metoderna från det tidigare projektet för att genomföra grundforskning om taktil läsning och taktil bildavläsning i ett jämförande perspektiv med seendes läsning och bildavläsning.

I datainsamlingen deltar både vuxna och barn och ungdomar. Inspelningarna av deltagarnas läsaktivitet sker under olika villkor – olika typer av text, taktila bilder, samt taktila bilder i kombination med text. Dessutom intervjuas deltagarna om sina lässtrategier och hur de upplevde sin läsning under experimentet. Kombinationen av beteendenära analyser och intervjudata ger unika möjligheter att studera såväl den komplicerade strukturen i realtidsbeteendet hos de läsande händerna som den metakognitiva medvetenheten hos punktskriftsanvändarna om deras sätt att läsa. Exempel på grundläggande frågor som vi försöker besvara är: Vad finns det för motsvarigheter i den taktila läsprocessen till den visuella läsningens fixeringar, fokala respektive perifera uppmärksamhet, samt vilken är den perceptuella räckvidden vid taktil läsning jämfört med visuell? Vänder taktila läsare tillbaka till tidigare ord och avsnitt i texten (s.k. regressioner) i samma utsträckning som seende läsare? Är regressionerna lika långa och har de samma funktioner i taktil som visuell läsning?

Den grundforskning som projektet genomför förväntas lägga grunden för bättre diagnos och test, stöd, pedagogik och utvärdering vad gäller punktskriftsläsning och avläsning av taktila bilder.

Några exempel

Betrakta del (a) av figur 1 nedan (efter Breidegard et al., utkommer). Den består av ett kort avsnitt ur en text av Astrid Lindgren (Pippi Långstrump). Den andra delen av figuren, (b), visar hur ögonen rört sig över textavsnittet i (a) när en seende läsare läst textavsnittet. (b) har framställts med hjälp av en ögonrörelsemätare. Fixeringarna återges med cirklar och sackaderna med linjer.

Figur 1: den röda grafen återger vänstra pekfingrets rörelse över textavsnittet och den gröna grafen det högra pekfingret, de båda graferna möts och följs åt över mitten på raderna.

Figur 1. Att läsa med ögonen och att läsa med händerna (efter Breidegard et al., utkommer)

Den tredje delen av figuren (c) visar hur vänstra och högra handens pekfingrar rört sig över motsvarande textavsnitt i punktskrift. (c) har framställts med hjälp av en fingerrörelsemätare. För att göra exemplet i (c) tillgängligt för seende läsare har punktskriftstecknen översatts till latinska bokstäver. Den röda grafen återger vänstra pekfingrets rörelse över textavsnittet och den gröna grafen det högra pekfingrets. Till skillnad från ögat som måste stå stilla för att ta in information, måste fingrarna hela tiden röra sig. Den taktila läsare vars läsaktivitet avbildas i figur 16(c) läser med båda händerna samtidigt. Till skillnad från den seende läsaren som hela tiden tittar på samma ställe med de båda ögonen använder den taktila läsaren vänstra handens och högra handens fingrar – framförallt pekfingrarna – till att söka av delvis olika delar av textraderna.

Läsaktiviteten bakom figur 1(c) kan du också titta på i form av filmfilen ”Pippi.avi”. På filmen visar sig vänstra handens pekfinger som en röd cirkel och högra handens pekfinger som en grön cirkel. Läsuppgiften var att läsa textavsnittet högt och filmen har också ett ljudspår. På filmen kan du också se en blå fyrkant som markerar var rösten befinner sig i förhållande till fingrarna. Som du kan se ligger fingrarna ganska långt före rösten. Vår forskningserfarenhet hittills är att taktila läsare har ett betydligt längre finger-till-röst-avstånd (cirka 1 sekund) än det öga-till-röst-avstånd som visuella läsare i en motsvarande högläsningsuppgift brukar ha (nämligen cirka 0,6 sekunder).

Händerna (pekfingrarna) följs alltså inte åt hela tiden, utan delar upp arbetet att ta in textinformationen mellan sig. Vänster pekfinger läser början på den nya raden samtidigt som höger pekfinger flyttar sig från slutet av föregående rad till mitten av nästa rad där den möter vänster pekfinger som nu läst början på den nya raden. Sedan läser de båda pekfingrarna parallellt en kort period, för att sedan skiljas åt innan raden tagit slut. Höger pekfinger läser nu färdigt raden medan vänster letar upp början på nästa rad för att läsa den. Och så vidare. Andra taktila läsare har andra lässtilar. Några läser hela raden parallellt med båda pekfingrarna och åter andra delar upp läsningen av raden helt och hållet mellan de båda pekfingrarna och läser inte någon del av raden parallellt. Att många taktila läsare fördelar läsningen av textraderna på båda händerna är sannolikt ett sätt för dem att öka läshastigheten.

Med vår fingerrörelsemätare kan vi också följa händerna hos en taktil läsare när han eller hon utforskar en taktil bild. Taktila bilder är tillverkade med en svag relief och ibland innehåller de fält med olika textur, allt för att åstadkomma kontraster som är tydliga för känseln. Figur 2 (a) visar en taktil bild av ett ansikte.

Figur 2: en taktil bild på ett ansikte återgiven tre gånger, den första utan registrerade spår, den andra med några få spå och den tredje med många spår. Särskilt många röda och gröna spår finns återgivna kring ögonen och munnen.

Figur 2. Vänster pekfinger (rött spår) och höger pekfinger (grönt spår) utforskar en taktil bild av ett ansikte.

Figur 2 (b) visar hur vänster pekfinger (rött spår) och höger pekfinger (grönt spår) börjat utforska den taktila bilden. På ett sätt som liknar illustrationen av taktil textläsning i figur 2 (c) delar den taktila läsaren av bilden i figur 2 upp utforskandet av bilden mellan sina båda händer. Vänster hand läser av den vänstra halvan av bilden samtidigt som höger hand läser av den högra halvan.

2 (c) visar vilka vägar vänster och höger pekfinger tagit när utforskandet av bilden är färdig. Vi kan lägga märke till att fingrarna rört sig mest över de delar av bilden som ger mest information om bildens kategoritillhörighet: ögonregionen, munnen och näsan bär på mest information om att det är frågan om ett mänskligt ansikte. Vi skulle kunna säga att fingrarnas rörelser över den taktila bilden i sin tur målar av eller avbildar den taktila bilden. Detta resultat blir ännu tydligare om vi visar spåren från de båda pekfingrarna för sig, utan den underliggande taktila bilden (till vänster i figur 3):

Figur 3: två bilder, en jämförelse mellan fingrarnas rörelse över en taktil bild av ett ansikte och ögonens rörelser över ett fotografi av ett ansikte.

Figur 3. Fingrarnas rörelse över en taktil bild av ett ansikte och ögonens rörelser över ett fotografi av ett ansikte (det senare efter S. Fridyland och Yarbus, 1967).

Till höger i figur 3 visas en berömd avbildning av hur ögonen hos en seende betraktare rört sig över ett fotografi av ett ansikte (efter S. Fridyland i Yarbus, 1967). Även här ser vi att betraktaren dröjt längre med blicken vid de delar av bilden som ger mest information om bildens kategoritillhörighet. Även den seendes ögonrörelser kommer på så sätt att avbilda den betraktade bilden på ett mer eller mindre naturtroget sätt.

För den seende går det mycket fort att konstatera att det är fråga om ett mänskligt ansikte, det räcker med ett par tre fixeringar. För den taktila läsaren är vägen till identifiering av bilden mycket mer mödosam. Efter de första rörelserna över den taktila bilden (3 b) har den taktila läsaren ännu ingen aning om vad bilden föreställer. Återigen kan vi konstatera att den förståelse som den taktila och den visuella läsaren når fram till efter att ha utforskat bilden är likartad, men vägen dit är mycket olika.

Figur 4 (a och b) visar taktil läsning av ett större ark med både punktskrift och en taktil bild, en kartbild. Bilden föreställer en ö med olika objekt (en stad, vägar, en sjö, ett kärr, en hamn, en pir med mera) och punktskriften fördelar sig på dels löptext, dels förklaringar till den taktila bilden. Till vänster om bilden finns en kompassros med orden ”norr”, ”söder”, ”öster” och ”väster”. Den vänstra delen av figur 4 visar en videobild av en tidig fas av läsaktiviteten där den taktila läsaren orienterar sig om vad som finns på arket – var den taktila bilden befinner sig, var den löpande texten finns, var bild/teckenförklaringarna finns, var överskriften finns och så vidare.

Figur 4a: en tvådelad bild, dels en videobild av en tidig fas av läsaktiviteten där den taktila läsaren orienterar sig om vad som finns på arket, dels en bild på läsarket som visar hur reflektorerna rört sig under läsförloppet.

Figur 4a. Skumning?

Figur 4b: motsvarande tvådelade bild som figur 4a men i en senare fas av läsaktiviteten med ett exempel på djupläsning.

Figur 4b. Djupläsning?

Den högra delen av figuren bygger på den registrering och analys av läsaktiviteten som vi åstadkommit med kroppsrörelsemätaren i Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet. Detta är en annan typ av registrering och analys än den som ligger bakom figur 1, 2 och 3. I det här fallet har vi fäst små reflektorer på alla vänstra och högra handens fingernaglar utom tummarnas, samt på knogen innanför långfingrarna och på handlederna. Kameror håller reda på exakt var reflektorerna befinner sig, millisekund för millisekund, och ett datorprogram levererar en tredimensionell bild av hur reflektorerna rört sig under läsförloppet. I den högra delen av figur 4 har vi integrerat denna information med en högupplöst bild av det taktila läsarket.

På den högra bilden syns fingernaglarna som fyllda blåa cirklar, knogarna som fyllda turkosa cirklar och handlederna som fyllda gula cirklar. Ju mindre cirkeln är, desto närmare arkets yta befinner sig delen av handen i fråga och, omvänt, ju större cirkeln är, desto högre lyftad är den från arket. I den tidiga fas av läsaktiviteten som är avbildad i 4a ser vi på videobilden till vänster att läsarens händer ligger mer eller mindre platt mot arket. Därigenom kan läsaren i grova drag snabbt känna av var olika objekt på arket befinner sig: den taktila bilden, löptexten, bild/teckenförklaringar och så vidare. Denna handposition, som alltså verkar vara ändamålsenlig för skumning – till skillnad från djupläsning, bekräftas av analysen i den högra bilden där de turkosa markörerna för knogarna är mycket små och alltså visar att handflatorna vilar mot läsarket.

Figur 4b visar en senare fas av läsaktiviteten där vi ser ett exempel på djupläsning. Läsaren läser med högerhanden av en del av den taktila kartan norr om staden och läser samtidigt med vänster hand kompassrosen till kartan. Videobilden i 4b visar att händerna nu är lätt lyftade så att fingerblommorna får en vinkel mot läsarket som är ändamålsenlig för djupläsning. Bilden till höger bekräftar handpositionen genom att de turkosa markörerna (knogarna) nu är mycket större än i 4a, det vill säga att dessa delar av händerna är rejält lyftade.

Läs mer

• Breidegard, B., Eriksson, Y., Fellenius, K., Holmqvist, K., and Strömqvist, S. (utkommer). Enlightened: the art of finger-reading. Studia Linguistica. 
• Wagner, Å. K., Strömqvist, S. och Uppstad, P. H. (2008) Det flerspråkige mennesket. En grunnbok om skriftspråkslaering. Bergen: Fagboksforlaget.
• Yarbus, A. L. (1967) Eye Movements and Vision. New York: Plenum Press.