Tre frågor till Idor Svensson
Idor Svensson forskar inom ämnet psykologi med inriktning på läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Han är professor i klinisk psykologi vid Linnéuniversitetet och mottog Dyslexipriset 2024.
Vilken kunskap om tillgänglig läsning vill du se mer fokus på?
– Jag skulle vilja se mer omfattande studier där forskarvärlden studerar likheter och skillnader avseende att läsa jämfört med att lyssna på en text. Att elever får omfattande träning på att lyssna på text innan jämförelser görs med att läsa en text. Detsamma gäller jämförelser mellan att tala in och skriva text. Här vill jag även studera effekten av att använda AI som både hjälpmedel och pedagogiskt instrument för att förbättra förmågan att producera text.
– Jag vill också se studier kring ”när är vi läsare?” Vad är lägsta nivå på avkodning för att förstå minst 75% av en text. Exempelvis genom att använda texter med likvärdigt LIX-värde (ett mått på läsbarhet baserat på meningslängd och andel långa ord), så att texterna är jämförbara vad gäller språklig komplexitet.
Detta skulle underlätta både vid diagnos och när assisterande teknik bör komplettera eller ersätta lästränandet. Dessa studier skulle bidra till en ökad förståelse hur vi ska arbeta med dyslexi både inom kunskapsområdena pedagogik och psykologi. Jag vill se ett ökat fokus på att studera hur och när olika skriftspråkliga metoder fungerar, för att kunna få ett så universellt klimat som möjligt i skolorna och på bästa sätt tillgodose de olika behov som finns för barnen.
Vilka nya kunskaper inom ditt forskningsområde kan förändra fältet för tillgänglig läsning framöver?
– Tveklöst är det AI. Även om den helt färska definitionen av dyslexi från 2025 menar att det alltid är bra att träna måste vi väga insatsen mot den nytta den faktiskt gör. Exempelvis, är det meningsfullt att lägga mycket tid på att träna skrivandet för en vuxen med dokumenterad dyslexi när hen ska genomföra studier? Inte minst eftersom vi vet att det krävs stora insatser för att ens få till en liten framgång. Jag anser att vi i stället borde träna på att använda taligenkänning och AI som kan korrigera och strukturera texter så att de blir fullt läsbara inom någon sekund. AI är revolutionerande för personer med dyslexi precis som ögonstyrda datorer var för elever med grav cerebral pares.
Vad är den största skillnaden i synen på dyslexi idag jämfört med när du började forska i ämnet?
– Trots att det är 35 år sedan jag började med forskning inom området dyslexi är det inga revolutionerande skillnader avseende synen på dyslexi. Det fanns i slutet av 80-talet fortfarande en del som menade att dyslexi hade med intellektuella aspekter att göra, men redan då fanns det studier som bevisade motsatsen. Möjligen är detta mer accepterat inom skolans värld idag, vilket till viss del påverkat att det inte är lika många med dyslexi som behöver få en nedsatt självbild. Men idag är det många som hävdar att envis träning hjälper elever med dyslexi. Jag anser att det innebär att vi går bakåt i synen på dyslexi. Jag menar i stället att elever med läs- och skrivsvårigheter ska få hjälp av tillgänglig teknik i ett tidigt skede.
Läs mer om Idor Svensson – Linnéuniversitetet
Läs artikeln Att lyssna kan vara det enda sättet att ta till sig text
Läs artikeln Idor Svensson är 2024 års vinnare av Dyslexipriset
