Tre frågor till Anna Lundh

Vilken kunskap om tillgänglig läsning vill du se mer fokus på?

– Just nu genomförs teknologiska, juridiska och pedagogiska förändringar när det gäller tillgänglig läsning i Sverige. Det kommer att vara viktigt att förstå hur dessa förändringar påverkar människors vardagsliv – för det är inte givet att de innebär förbättringar för de faktiska läsarna. Här behövs forskning som kritiskt granskar vilka antaganden om läsning och läsare som byggs in i system och institutioner, och de praktiska konsekvenser dessa antaganden får.

Vilka nya kunskaper inom ditt forskningsområde kan förändra fältet för tillgänglig läsning framöver?

– Forskningen inom mitt område visar på de hinder som skapas för läsning genom sociala och institutionella strukturer, där ansvaret för tillgänglighet ofta läggs på individen. Min förhoppning är att samhälleliga institutioner ges utrymme att kritiskt granska de normer kring läsning och läsare som finns inbyggda i de dagliga praktikerna, och vid behov utmana dem för att skapa bättre förutsättningar för att kunna möta personer som läser på olika vis.

Du har forskat om lyssningsläsning bland personer med synnedsättning och blindhet. Kan du nämna något om vad ni kommit fram till?

– I den grupp av studenter med synnedsättning som jag intervjuat så är lyssningsläsningen helt nödvändig för att de ska kunna klara sina utbildningar, då det är det mest effektiva sättet att ta sig igenom de stora textmängder som en högskoleutbildning kräver. I de studier jag har genomfört är det ingen som enbart lyssningsläser – att lyssningsläsa är ett sätt att läsa bredvid läsning med ögonen och/eller läsning med fingrarna. När de här personerna börjar studera är det viktigt att de utvecklar en akademisk lyssningslitteracitet. Det innebär att individen bygger upp en verktygslåda med mjuk- och hårdvara för läsande och skrivande och lär sig att kombinera dessa verktyg på nya, komplexa och effektiva vis. Detta är något de ofta får göra på egen hand, utan något särskilt pedagogiskt stöd eller någon strukturerad läsundervisning.

– Studenter som läser på detta sätt måste dessutom lära sig att fungera i en miljö som inte är utformad med deras sätt att läsa i åtanke, vilket kräver att de om och om igen måste orka berätta om och argumentera för sina behov och rättigheter. Tillgång till verktyg för lyssningsläsande medför alltså inte automatiskt att den högre utbildningen i stort är tillgänglig. När seendeläsning fortfarande är norm läggs stort ansvar på de enskilda studenterna att hantera de läshinder som uppstår under deras utbildningstid.

Läs mer Anna Lundh – Högskolan i Borås

Läs artikeln Komplext att studera genom lyssningsläsning