Tre frågor till Karin Nilsson
Karin Nilsson forskar om läsförmågenivån hos ungdomar med mild intellektuell funktionsnedsättning. Hon är biträdande lektor vid Avdelningen för funktionsnedsättning och samhälle på Linköpings universitet.
Vilken kunskap om tillgänglig läsning skulle du vilja se mer fokus på?
– Forskningsmässigt behöver vi lära oss mer kring vilka anpassningar av text som fungerar för personer med IF. För att göra läsning tillgänglig för grupper som har läsnedsättningar till följd av andra orsaker än nedsatt kognition kan det vara enklare att förstå vad i texten som behöver anpassas.
Men med tanke på att det kan vara svårt för en person som själv har IF att sätta ord på vad som är utmanande, så behöver omgivningen testa olika modeller för textanpassning för att hitta en väg framåt. Vidare tycker jag att det är viktigt att tillgängliggöra läsning genom att också erbjuda evidensbaserade läsinterventioner för personer med IF. Vi måste erbjuda rätt förutsättningar för att bli en bättre läsare samtidigt som vi erbjuder anpassade texter och böcker – inte välja en av dessa.
Vilka nya kunskaper inom ditt forskningsområde kan förändra fältet för tillgänglig läsning framöver?
– Det var en svår fråga! Så som forskningsläget ser ut idag vet vi kanske framförallt att det är en utmaning att göra läsning tillgänglig för en så otroligt heterogen grupp. Det som fungerar för en person behöver inte nödvändigtvis fungera för en annan. Mitt forskningsområde belyser nya utmaningar gällande tillgänglig läsning som kanske har blivit förbisedda tidigare, samtidigt som forskning kring just textanpassning för personer med IF fortfarande är i sin linda. Här behövs det göras mer och det finns flera pågående forskningsprojekt som jag följer med spänning och nyfikenhet.
Du har forskat kring läsförmåga hos ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Kan du nämna något kring vad ni kommit fram till?
– I den forskning jag bedriver har vi sett att utvecklingen av läsförmågan, det vill säga förmågan att avkoda och förstå skriven text, hos ungdomar med IF följer ett försenat mönster. Det är alltså samma förmågor som är av vikt för att utveckla läsförmågan som för typiskt utvecklade läsare. Det tyder på att de undervisningsmetoder som används för att öka läsförmågan hos elever i grundskolan bör kunna användas för elever i anpassad grundskola.
Det finns även annan forskning, både svensk och internationell, som styrker detta. Samtidigt har vi sett att evidensbaserade metoder för lästräning inte används i den anpassade grundskolan i den utsträckning som man kan förvänta sig. Vidare har jag ingått i ett projekt som tittat på automatisk textförenkling för personer med IF. Det visade att det är svårt att hitta övergripande regler för hur text ska anpassas för att passa en grupp där det finns en så stor variation i läsförmågenivå.
