Han kämpar för läsning på lika villkor
Finn Hellman är 2021 års vinnare av MTM:s tillgänglighetspris Läsguldet. Han får priset för sitt konsekventa arbete för att förbättra kvaliteten i talböcker och punktskrift.
Text: Anders Jaderup Foto: Lisa Thanner
Ända sedan bokslukaråldern har frilansjournalisten och funktionshinderaktivisten Finn Hellman läst mycket, främst punktskrift men alltmer på tal. Ungefär lika länge har han, oftast på ideell basis, uppmärksammat brister och fel i produktionen av tillgängliga medier.
Han har gjort det genom att själv kontakta MTM (samt myndighetens föregångare Talboks- och punktskriftsbiblioteket) och han har uppmanat andra att göra likadant, han har startat namninsamlingar och i våras fick han mycket uppmärksamhet för en minidokumentär på Youtube där han samlat in exempel på kvalitetsbrister i talböcker.
– Jag minns hur talböcker kunde bestå av ett 30-tal kassetter. Nu kan man lyssna med en Daisy-spelare på ett sätt som nästan kommer i närheten av seende människors sätt att bläddra och skumma. Men vi får inte tro att tekniken kan rationalisera bort alla människor i bokproduktionen. Det kommer snabbt att gå ut över kvaliteten och då har vi inte någon god tillgänglighet längre. Visst är det fantastiskt med Daisy-formatet, men om inläsaren uttalar ord fel, och sidor och kapitel saknas, spelar det ingen roll att tekniken skiljer sig från förra seklets kassetter.
– Att producera punktskriftsböcker förr i tiden krävde ett enormt arbete eftersom de transkriberades förhand. Idag är det möjligt att producera punktskrift i helt andra kvantiteter. Visst är det en framgång. Men vi är snabbt tillbaka på ruta ett om punktböckerna har suddig punktskrift, om vissa bokstäver får för många punkter och så vidare. Jag har läst en del gamla böcker som gjordes helt för hand och de punkterna är mycket skarpa och går att läsa än idag trots nästan hundra år på nacken. Det vore roligt om vi kunde få samma kvalitet på dagens punktskrift.
Att han har utvecklat sitt påverkansarbete från att själv rapportera fel och brister till att organisera andra människor och samla in ett större material är något som Finn Hellman tror stärker självkänslan hos punktskriftsläsare och talbokslyssnare; de inser att det är fler än de själva som drabbats.
Minidokumentären, som han döpte till Myndigheten för Tupplur och Missljud, är tre minuter lång och blev i våras ett av de nominerade bidragen till dokumentärfestivalen Tempo i kategorien Short Dox Radio. Finn Hellman vann inte, men i gengäld blev videoklippet väldigt uppmärksammat i andra sammanhang. Det omtalades i radio, teve och flera poddar, och det blev omskrivet i ett 40-tal artiklar i dagspressen. Till och med ett par utländska medier rapporterade.
På lång sikt hoppas Finn Hellman att hans påverkansarbete kan leda till större jämlikhet och att personer med synnedsättning framöver kan läsa på samma villkor som seende människor. Exempelvis genom att en tillgängliggjord utgåva av en ny bok finns producerad samtidigt som den tryckta utgåvan ges ut.
– Vi ska ha samma valfrihet som seende låntagare på biblioteken och kunna låna lika gamla och obskyra böcker som dem. Ingen ska säga att statsanslaget enbart räcker till att trycka två tredjedelar av det vi vill ha. Och när det gäller korrekturfel ska vi acceptera lika många som det finns i svartskriftsböckerna, men inte fler.
Att han tilldelas årets upplaga av Läsguldet ser Finn Hellman som ett välkommet erkännande av de insatser som han gjort, ofta tillsammans med andra.
– Jag gick runt med ett fånigt flin i ansiktet när jag hade meddelats nyheten om priset. Det är jätteroligt att få en utmärkelse och skönt att få kvitto på att kamp lönar sig.