Medaljören Maja väljer punktskrift
Vatten är 25-åriga Maja Reichards rätta element, där känner hon sig fri. Under Paralympics 2016 simmade hon hem fyra medaljer. Utöver simning älskar hon att läsa och diskutera böcker med kompisarna.
TEXT: CARINA GERDIN FOTO: STINA STJERNKVIST/TT
Många har velat uppmärksamma simmaren Maja Reichard efter framgångarna i Paralympics i brasilianska Rio de Janeiro. Det har varit roligt och Maja är glad, men hon har även känt ett behov av lugn och ro. För ”att landa” har hon tillbringat tid på lantstället.
− Resan till Rio var fantastisk. Jag laddade i fyra år. Jag åkte dit för att slåss om två medaljer och kom hem med dubbelt så många. Vad mer kan man förvänta sig?
Rio var också en lärorik resa för Maja, som säger att hon lärde sig att hantera sina tävlingsnerver bättre. Hon känner sig säkrare på vad hon gör och kan, samtidigt som hon bryr sig mindre om vad andra säger, tänker och gör.
− Det var nästan det mest underbara!
Talböcker inte samma läsupplevelse.
Maja föddes med ögonsjukdomen Retinitis pigmentosa, RP, och förlorade synen helt i tonåren. För ett barn som jämt läste var det en sorg att inte längre kunna njuta av svartskriftsböcker.
− Jag älskade att sitta uppkrupen i en stol med en bok och slukas upp av en historia. Jag läste överallt. Jag klättrade upp på taket hemma och läste där!
Vi sitter i Majas hem. Nu pekar hon i riktning mot väggen och ett foto av sig själv som barn. En liten Maja har klättrat upp för en takstege och satt sig tillrätta med en bok.
När Maja inte längre kunde läsa tryckta böcker upptäckte hon att talböcker inte gav henne samma läsupplevelse. Hon blev därför en motiverad punktskriftselev. När hon vill bli uppslukad av en bok väljer hon punktskrift. Men den speciella doft en tummad biblioteksbok, lånad och läst av många, kan inte envägslånet erbjuda.
− Som barn satt jag med böckerna under näsan och jag saknar lukten av böckerna från biblioteket. Att läsa en bok som har lästs av andra, det är historia.
− Fast envägslån är skönt när jag reser, för då kan jag riva av halva boken och bli av med packning! Av praktiska skäl blir det talböcker också.
− Det är smidigt med talböcker, säger Maja,men i inläsningen är det någon som tolkar innehållet. Och jag slipper gärna en röst i öronen, det är så mycket ljud överallt ändå.
Läser med kompisar
Tidigare läste hon mycket deckare, men nu gillar hon historiska romaner. Eftersom Maja ofta läser samma bok som kompisarna blir det även lite fantasy.
− Mina kompisar och jag har en bokklubb. Det blir mängder av intryck när man läser en bok och vi tycker om att diskutera ihop.
− Mördarens lärling var spännande. Den utspelar sig i historisk tid och det är långa, härliga beskrivningar av situationer och händelser som inte blir tråkiga, som långa beskrivningar kan bli ibland. Det är också mycket som inte sägs rent ut, utan man får tolka och låta fantasin sväva iväg.
Maja gör en avstickare till bokhyllan och kollar upp författaren: Robin Hobb.
− En annan bok jag tycker om är Steglitsan (av Donna Tartt. Reds. anm.).
Student vid KTH
Maja utbildar sig till civilingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm. De första två åren beställde hon kurslitteratur i punktskrift. Nu har hon kommit så långt i utbildningen att det oftare handlar om filer än kursböcker. Det är rätt skönt med tanke på produktionstiden av böcker i matematik och fysik. Maja säger att hon skulle behöva planera sina kurser ett år i förväg för att hinna få böckerna i tid.
− Ska man beställa böcker i matte och fysik tar det så sjukt lång tid.
Men Maja vet aldrig vilka kurser hon ska gå följande läsår och kan heller inte vara säker på att kurslitteraturen förblir densamma.Maja är den enda studenten på KTH som har en grav synnedsättning. Mycket ligger på henne själv att fixa och ordna.
− Det är synd att det ska vara så krångligt, det avskräcker. Om någon funderar på att läsa matematik eller fysik får de gärna höra av sig, för man måste hjälpa varandra. Det är det viktigaste, att våga fråga och be om hjälp.
Maja är långt ifrån en uppgiven student.
− Det funkar, men man får bråka mycket och vara beredd på att det inte är en räkmacka. Man får ha lite skinn på näsan och bra kompisar som stöttar en. Utan kompisarna hade jag inte klarat av det.
Blandade känslor efter Paralympics
Att Paralympics 2016 är över ger upphov till blandade känslor:
− Först var det skönt att få komma till mållinjen.Samtidigt är det lite tomt. Jag saknar gemenskapen och allting runt omkring simningen.
Simma kommer jag alltid att göra, men hur jag gör med satsning har jag inte bestämt än. Jag behöver lite ledigt.
Under den 18 dagar långa vistelsen i Brasilien var hon i vattnet varenda dag.
− Man tröttnar på att bli blöt, det är skönt att göra något annat också. Jag älskar ju vatten, det är en sådan frihetskänsla att simma, men nu har jag faktiskt inte simmat sedan jag kom hem.
Artikeln är hämtad ur MTM:s tidning Vi punktskriftsläsare nummer 2, 2016
Prenumerera kostnadsfritt på Vi punktskriftsläsare och våra andra tidningar