Viktoria tillsammans med tre andra tjejer

Lärde sig läsa med tecken som stöd

Victoria Ränk går i 6:e klass på Olovslundsskolan i Bromma. Hon tycker om att läsa, gärna i sängen på kvällen. Böckerna ska helst handla om kärlek, eller djur. Varghunden av Jack London är en favorit. Ibland läser hon högt för hunden Tosca.

TEXT KATARINA CARLSTEIN CARLSSON, FOTO SARA APPELGREN

Vi träffas på skolgården en höstlig fredag. Tillsammans med de tre klasskompisarna Agnes, Klara och Selma visar Victoria mig skolbiblioteket. Flickorna väljer snabbt ut böcker de gillar.

− Den här vill jag läsa, säger Victoria, eller Vickan som hon kallas. Den har fint omslag också. Med boken Min syster är i tusen bitar, av Annabel Pitcher, far hon ut på skolgården för fotografering.

Skolbibliotekarie Helena hjälper ofta till att välja böcker. Och när resten av klassen har tyst läsning på schemat, läser Vickan högt för sin resurs Elin. Annars lyssnar hon gärna på inlästa böcker samtidigt som hon följer med i texten. Med ett färskt konto på Legimus har Vickan också ett digitalt bibliotek med talböcker att välja och vraka från. Att använda flera sinnen underlättar både förståelse och inlärning.

Bild på VictoriaVictoria är yngsta syster i en skara av tre. Hon har Downs syndrom. För att ge henne bästa förutsättningar i språkutvecklingen började familjen använda tecken som stöd redan när hon var bebis. Det gjorde de eftersom de inte visste om Vickan skulle erövra ett talspråk eller inte. Mamma Martina utbildade sig i Karlstad-modellen, där språket är ett viktigt instrument för att nå delaktighet. Kunskaperna har Martina fört vidare till familjemedlemmar, barnvakter, lärare och resurspedagoger.

− Alla skickades på teckenkurs! säger Martina.

Det låter så enkelt, men kräver engagemang, tålamod och stöd från skolledning, släkt och vänner. Att få se ett specifikt barn utvecklas utifrån sina speciella förutsättningar är i det här fallet en framgångssaga. Men sättet att arbeta i skolan har också kommit andra barn till glädje. Flera lärare på lågstadiet har fortsatt använda tecken som stöd iklassrummet, också efter att Victoria blivitäldre och lämnat klassen. Matematik är ett sådant ämne, som särskilt lämpar sig för inlärning med hjälp av tecken.

Vid tre års ålder kom talet tillbaka

Men vi backar i tiden. Har allt bara varit enkelt? undrar jag:

– Nej. När Vickan var 2 år slutade hon att prata, hon tecknade bara i ett helt år. Då tänkte vi; vad har vi gjort? Men vid 3 års ålder kom talet tillbaka med full kraft, mycket bättre utvecklat tack vara tecknen, berättar Martina Ränk med ett leende.

Det är lite speciellt att lära sig läsa med tecken som stöd. Familjen övade bland annat med kort som hade bilder på ena sidan och tecknet på den andra. De läste mycket böcker också, med och utan tecken, både hemma och i skolan. Sedan, när Victoria blev äldre, laddade de ner appar i mobilen, med tecken.

Bild på Victoria− Kommer du ihåg när du lärde dig läsa i 0:an Vickan? frågar Martina. Du bad oss skriva ord på papper. Jag skrev till exempel sol. Du ljudade och tecknade bokstäverna s, o, l. Sedan sa du hela ordet högt. Läsningen gick via rörelse.

− Vi använde bara gemener, påminner sig Martina. Det blev för mycket med versaler också. Stora bokstäver fick komma senare.

− Nej det kommer jag inte ihåg, skrattar Vickan. Nu läser jag utan tecken.

I "vanlig" klass hela tiden

Vickan har gått i en ”vanlig” klass hela sin skolgång. Skolans personal har jobbat i nära samarbete med familjen, och de har fortfarande regelbundna möten flera gånger per termin, och mejlkontakt flera gånger i veckan. Mycket handlar om att ge delaktighet i och utanför klassrummet, via ett gemensamt språkbruk. Att förstå fysik, men också lekarna på rasterna och att hänga med på sociala medier är viktigt.

Arbetssättet har gett gott resultat, både kunskapsmässigt och socialt.

− Du tecknar när du lär dig fysik och engelska, eller hur, flikar Martina in.

− Ja det gör jag. Och nästa år, i 7:an, vill jag lära mig spanska. I vardagliga konversationer däremot, tecknar Vickan sällan nu för tiden. I trygga miljöer, som här med kompisar på på skolgården, behövs inget extra stöd.

− Trevlig helg. Vi ses på Facetime! ropar en kompis.

− Det gör vi!

Reportaget är hämtat ur Läsliv nummer 4, 2017. Här hittar du hela tidningen att beställa eller ladda hem.

Mer information

 

Karlstadmodellen

Karlstadmodellens vision är att bidra till ett gott liv för fler genom att verka för alla människors rätt till språk, delaktighet och respekt. Den handlar om kommunikation, och om rätten att få kommunicera på ett vis som passar den enskilda individen. För att lyckas är det viktigt att skolan och hemmiljön samarbetar. Ett tryggt nätverk bygger lärande med samverkan, öppenhet och tydlighet.

Språkträning varvas med träning i socialt samspel. Erfarenhet visar att elever som går i klasser där det finns elever med funktionsvariation utvecklar sin empatiska och solidariska förmåga på ett oväntat sätt. De lär sig också att se likheter, snarare än olikheter mellan sig själv och andra elever.

Tecken som stöd

Tecken som stöd, eller TAKK, är ett sätt att stödja kommunikation. TAKK är inte detsamma som svenska teckenspråket, men det bygger på samma tecken. Tecknen används tillsammans med tal, som stöd vid språkutveckling och på den nivå där eleven befinner sig. Det underlättar språkförståelse och lärande men kan också användas som ersättning för talat språk.

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)