En kvinna som sitter på trappan med en hund i knäet

Punktläsande biolog med långtflygande mål

Viktoria har det svenska rekordet på 4,77 meter i längdhopp för synskadade. Studerar gör hon på punktskrift. Sedan tre år tillbaka bor Viktoria i Göteborg. När vi träffas på Café Anatomen har hon ledarhunden Poppe, en vit jaktlabrador, vid sin sida.

Vi backar ett antal år: vid fem års ålder förlorade Viktoria synen. Men redan då kunde hon läsa, både svartskrift och lite punktskrift. – Jag lärde mig läsa svartskrift och punkt parallellt. Via ”fredagsgruppen” på SPSM träffade jag andra punktläsare. Vi skrev också brev på punkt. Det var bra övning. Jag övade också med punktlego.

Nu läser hon både punktböcker och talböcker. – Talböckerna är bra, för då kan jag göra annat samtidigt. Ofta lyssnar jag när jag går till och från träningen. Punkt är viktig för då lär jag mig stavning bättre, berättar Viktoria. Hon läser främst digital punktskrift med punktdisplay, men också på papper. – Talboksutbudet av kurslitteraturen är väldigt stort, mycket finns inläst. Jag använder textview till de nyproducerade böckerna. – Tidigare läste jag matte ett år. Det krävde kunskap om en annan typ av punktskrift. Matten har många tecken som displayen inte visar. Men det finns LaTeX, ett programmeringsspråk, för matematik som jag kan läsa. Det går också att konvertera till pdf:er för seende. Det fungerade jättebra. Det går att bygga kemiska föreningar med samma kodspråk.

Mycket i molekylärbiologi är visuellt. Och det blir ju ett extra jobb när det är många bilder i böcker och kompendier. – Jag har föredömliga lärare, och särskilt en professor som tycker att de här frågorna är viktiga. Det var den här professorn som ordnade så att UB, universitetsbiblioteket, skaffade en maskin för svällpappersbilder. Sedan har de andra lärarna hängt på. – Lärarna bestämmer vilka bilder som jag behöver, och lämnar in dessa till biblioteket, till UB. Det tar bara några dagar, förklarar Viktoria. – I början var det svårt att tyda vissa bilder. Men jag har berättat hur jag vill ha det. Vi har samarbetat och haft en dialog kring det. Om man berättar hur man vill ha det går det att ändra. Så ja, det fungerar jättebra...

Text: Katarina Carlstein Carlsson, Foto: Carina Gerdin

Vill du fortsätta läsa? Läs hela artikeln i senaste numret av Läsliv genom att klicka här (öppnas i nytt fönster).

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)