FOTO: Catharina Kåberg

Årets läsombud 2019 arbetar oförtröttligt för allas rätt till läsning

Årets läsombud 2019 är Agneta Json Granemalm som får priset för att ”... i många år oförtröttligt verkat för allas rätt att finna vägen till läsningen”. Det är åttonde året som MTM delar ut priset till ett läsombud eller en högläsare som gjort extra fina insatser för att främja läsningen inom omsorgen.

– Nämen, vad kul! Jag tycker ju att detta är så viktigt. Så länge jag bara orkar och kan så kommer jag att fortsätta med detta, för det ger så otroligt mycket tillbaka. Att bli utsedd till Årets läsombud blir ju som kronan på allt som man har gjort under alla dessa år!

Agneta har arbetat som läsombud, utvecklat högläsning inom daglig verksamhet och utbildat många nya högläsare. Nu som pensionär är hon fortfarande med i den kommunala arbetsgruppen och läser för grupper både inom LSS- och äldreomsorg. Engagemanget är stort.

– Det handlar om att förmedla något till någon som inte kan ta det till sig på egen hand. Responsen tillbaka är så givande och när man ser att ögonen vaknar till liv, ja då blir man så glad.

Gör det enkelt, är Agnetas råd till nya högläsare. Läs korta noveller eller berättelser. Läs inte för fort, läs varierat och använd rekvisita för att förstärka upplevelsen. Det är bra att få se på bilder eller klämma, känna och lukta på saker.

– Läsning handlar om trygghet och böcker får minnet att leva igen. En tid som man kommer ihåg, en händelse eller plats. Det ska man ta vara på. Jag läser ibland ur Per Gustavssons bok Det var en gång – Utflykt i Sagobygden som är fylld av spännande berättelser om trakten häromkring. I boken får man följa med till en herrgård där rika frun dansade med djävulen eller en kyrka som jättar kastat stora stenar mot. Ännu bättre blir det då om man sedan åker till platsen man läst om. Finns verkligen spår efter vargarnas klor på Karins sten?

 

Fler fantastiska läsombud och högläsare

Att utse Årets läsombud är inte lätt när det finns så många som förtjänar att vinna. Eftersom de alla har så mycket intressant och inspirerande att berätta om arbetet med att tillgängliggöra läsning, får ni här möta de övriga fyra slutkandidaterna till priset.

Varför ska man andas?

När jag frågar Birgitta Broholm i Mullsjö om varför man ska läsa får jag tillbaka:

– Varför ska man andas? Det går inte att svara på. Det är livet. Det ger perspektiv och upplevelser, det ger så mycket glädje. Det vill jag förmedla till de som jag läser för.

Birgitta läser för äldre och är nu inne på sista delen av Per Anders Fogelströms Stad-serie. Hon menar att det går jättebra att läsa kapitelböcker om språket är lätt och handlingen är enkel att följa. Det gör inte så mycket om inte alla kommer ihåg vad man läste förra gången, det man läser här och nu är det som betyder något.

Att hennes lässtunder är populära råder det ingen tvekan om, i hennes nominering står ”Det är lätt att bli fängslad av det Birgitta läser, och lätt för alla att hänga med. Birgittas enorma intresse för böcker och läsning lyser igenom. Vi känner oss oerhört priviligierade att ha henne just hos oss.”

Läs allt överallt

Liselott EkElselott Ek på dagliga verksamheten Fontänen i Skara säger att en av de viktigaste uppgifterna för ett läsombud är att alltid ha i tankarna att man kan förmedla text till den som inte själv kan läsa. Det handlar inte bara om läsestunder utan går man ut med brukare så ska man läsa vad som står på skyltar och prata om det. Det är viktigt att förmedla betydelsen av all läsning och att se till att det alltid finns böcker lätt tillgängliga för dagverksamhetens besökare.

Elselott är utvecklingssamordnare inom LSS, anordnar aktiviteter och rekryterar nya läsombud. Elselott är också samordnare för den lokala arbetsgruppen och trycker på vikten av att ha en bra arbetsgrupp som kan ge stöd och inspiration.

Alla ska känna sig sedda

Ulla BorgiusUlla Borgius entusiasm sprider sig via telefonen. Att vara högläsare är en så fin gemenskap säger hon och fortsätter:

– Det är glädje och värme. Jag får lära mig nya saker, jag får energi av de jag läser för. För mig är det viktigt att lyssnaren är i centrum, så jag läser upp namnen på alla som är där, har mycket ögonkontakt och tar tillvara deras funderingar och kommentarer. Alla ska få chansen att bidra.

Ulla läser varje vecka för de äldre på Mariahemmet i Torsås. Stunderna är viktiga för de boende och bjuder inte sällan på något nytt. Ibland blir det en sångstund, andra gånger frågesport eller så samtalar man om aktuella ämnen. När Ingvar Kamprad dog samtalade man om Ikea-möbler vilket ledde till minnen om hus och boende. Just nu läser hon Livet enligt Dagny: i huvudet på en 104-åring om bloggaren Dagnys liv. Boken ger mycket skratt och igenkänning.

Läsningen ledde till fler tillsammansaktiviteter

Linda RydbergNär Linda Rydberg började arbeta på Escobar dagverksamhet ställdes hon inför en utmaning. Hur skulle hon få brukarna, med NPF-problematik och svårighet att samspela med varandra, att fungera i en läsecirkel?

Hon utarbetade ett upplägg med tydlig information i förväg om när läsecirkeln är, vad man läser och vem som leder cirkeln. Rummet där läsecirkeln äger rum byter skepnad från vitt till blått för att signalera bokcirkel. Alla har sina platser och varje läsecirkel har samma upplägg. Alla deltagarna säger sitt namn, ledaren berättar kort om boken, sedan läser man en stund för att sedan ta paus och prata om boken. Man avslutar med att sammanfatta det man läst och berätta vad som händer nästa gång.

– Vi har avdramatiserat miljön och gör läsestunden förutsägbar för brukarna. Strukturen har också gjort att vi nu har fler tillsammansaktiviteter som film- och spelkvällar. Stämningen och gemenskapen är väldigt bra på Escobar, berätta Linda.

Text: Åsa Agerbring och David Södergren Medin

Artikeln är hämtad ur MTM:s tidning Läsombudet

 

 

Tipsa en vän om denna sida via epost.
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)