"Beröring har en lugnande effekt"

Text: Hedvig Rudling, Foto: Pi Frisk/Svd/TT

Reportage ur Tidningen Läsombudet nummer 1, 2020.

Redan när man får en impuls och närmar sig djuret man vill klappa så utsöndras substansen oxytocin. Systemen som skapar lugn och ro aktiveras och halten av stresshormoner sjunker. Oxytocin är ett urgammalt system, en liten signalsubstans i hjärnan som man först fann hade en effekt på förlossningar, värkarbete och amning. Oxytocinet påverkar lugn och ro, det kan minska känslan av rädsla, oro eller ångest. Det kan också dämpa upplevelsen av smärta. Kerstin Uvnäs Moberg förklarar att beröring är en del av systemet som håller oss i balans. Är man isolerad får man inte bara en brist på sinnesintryck utan förlorar också den kroniskt lugnande effekt som beröring ger.
Det finns något som heter ”food hunger”. När vi är hungriga så äter vi och blir mätta, men det finns också ”skin hunger” – vi har ett behov av beröring och känner oss lugnare när någon rör vid oss.

Men oxytocinsystemet arbetar inte ensamt. Hon förklarar det som att det ligger som ett spindelnät över hjärnan och att det inte alltid är så lätt att mäta vad som kommer från just oxytocinet, eftersom det kan sätta fart på de andra systemen. För att visa att oxytocinet faktiskt finns där gjorde hon en studie tillsammans med doktoranden Linda Handlin, där de tog ett stort antal blodprov från labradorer och deras mattar både under och efter att personerna klappade hundarna.
Det blev direkta påslag av oxytocin. Man kunde se inom någon minut hur oxytocinet gick upp i en peak på både människa och djur. Samma sak händer när en mamma ammar sitt barn.

Kerstin Uvnäs Moberg menar att personer med demens kan må extra bra av kontakt med djur eftersom den väcker omvårdnadsoch samvaroinstinkter.
Känslosystem som kan ha blivit lite avtrubbade kommer fram mer. Instinkten att ta på något som ser snällt och gulligt ut finns kvar hos de flesta, det är nästan som ett medfött program. Det finns en väldig koppling mellan huden och våra känslor – huden är ursprunget till hjärnan och nerverna, och alla våra sinnen.

Hon betonar att det är viktigt att djuren i vården är tränade och att djur inte är en perfekt lösning för alla.
Personer som är allergiska eller rädda för djur får förstås inga positiva effekter. För vissa personer finns det andra saker som får bättre effekt än att ha kontakt med djur. Vad tror hon då om framtiden, vilka möjligheter finns?
Jag tror att den här typen av behandlingar kommer att bli allt viktigare. Sjukvården är fantastisk idag när det gäller komplexa saker som svåra operationer, men det kostar väldigt mycket pengar. En del saker kommer att behöva släppas till andra typer av vårdformer, till exempel att skapa lugn och ro hos de äldre. Det kan vara så att det är mer gynnsamt att använda sig av djur, det kommer säkert också att bli mer välbeskrivet hur man ska göra. Jag tror också att man får fler studier som visar att det här fungerar, för då kan man övertyga politiker om att det här är ett värdefullt alternativ.