Att ge glädje ger glädje tillbaka

Det knarrar så där härligt i snön när jag går mot Bildas lokaler i centrala Skellefteå. Cathrine Enqvist, konsulent, håller utbildningar för nya högläsare och bjuder regelbundet in till träffar där högläsarna möter varandra, får boktips och hjälp med sitt läsande och de situationer som ibland uppstår vid högläsningsträffar ute på boenden. Nu är det julavslut och när jag kommer in i Bildas lokaler är det uppdukat för buffé, röd duk, julmust och massor av god mat från trakten. Stearinljusen kastar ett mjukt sken över lokalen.

– Oj, säger jag, vad fint här var!

–  Ja, vi måste vara rädda om våra högläsare och ge dem kärlek och uppskattning. De måste få inspiration, känna samhörighet med andra och veta att de gör något bra, svarar Cathrine och menar att bjuda på fika och lunch är en liten sak mot vad högläsarna ger tillbaka.

Bäst är enkla texter

Damerna, för här är det bara damer som högläser, kommer in en efter en och börjar direkt att prata böcker med varandra. Har du läst? Visst var Soffan bra? Tänk vad dråpligt när Far seglar iväg på slutet … Hur hittar du så mycket bra böcker?

Damerna ger tips på vilken typ av böcker som passar att läsa för de äldre. Kapitelböcker kan vara svårt, bäst är enkla texter som kåserier, kortare berättelser, roliga faktaböcker, dikter och sångtexter.

– Musik är som poesi så läs en välbekant sångtext. Prova att läsa Everts Taubes "Monsunen", säger Barbro och fortsätter med tipsen att läsa Torsten Ehrenmarks kåserier för igenkänningens skull och Birger Vikströms bok "Den beryktade palten" för den har ett så roligt slut.

– Det är viktigt med en knorr på slutet så att man får skratta lite.

Får mycket tillbaka

För Bilda är högläsning ett prioriterat område som hör tätt samman med andra aktiviteter som stimulerar hjärnan och minnet hos den äldre. Det handlar om att jobba för det friska.

– Den som läser levandegör en text. Att få samtala och känna igen sig i boken väcker något hos den som lyssnar, säger Cathrine. Hur högläsningsgruppen ser ut är viktigt för att deltagarna ska ha glädje av läsningen. Bäst är om gruppen har 5–6 deltagare så att man kan ha ögonkontakt med alla. Några bör vara lite piggare och våga samtala, då hänger de andra i gruppen oftast med i samtalen och det blir en fin stund.

Det är många skratt runt bordet där damerna delar med sig av boktips. De är överens om att de får så mycket tillbaka när de läser. Kontakten, kramarna och att få uppleva känslor tillsammans. Att ge glädje ger också glädje.

– Att bara få träffa dessa underbara människor, jag dansade genom stan sist jag var där, skrattar Kerstin. 

Men lika fort blir samtalet allvarligt. En dam berättar att hennes kontaktperson på boendet vill att hon ska läsa i dagrummet och växla mellan de olika avdelningarna. Hon känner sig stressad och har svårt att skapa rätt känsla.

– Ta inte det, säger gruppen till henne. Ett dåligt bemötande från personalen. Så ska det inte vara. Det är viktigt att känna sig välkomnad av kontaktpersonen och att man som högläsaren får rätt förutsättningar som att få hålla läsningen i en lugn lokal, att det bjuds på fika och att personal finns i närheten. Personalen har alltid ansvaret och får inte bara dumpa de äldre hos högläsaren.

Alla tackas med julklappsböcker

– Har ni läst "Utedasset" förresten? frågar Kerstin. Den gjorde stor succé hos mig och alla skrattade samtidigt som de tyckte det var lite pinsamt. ”Måste jag sätta mig på den kalla toan? Men det är klart, underlivet behöver nog friskas upp”.

Skratten är igång runt bordet igen och nu delar damerna med sig av roliga historier och citat. Citatet ovan är från den lokala boken "Tänkvärda ord" från "Skärgårdshemmet" som innehåller tankar från de boende på hemmet.

Jullunchen lider mot sitt slut och Cathrine tackar alla högläsare med julklappsböcker. Flera lånar ut böcker till varandra och det blir full aktivitet. Du har väl inte missat? Var hittade du den boken? Jag hinner sticka in med en sista fråga:

– Vad betyder gruppen här?

– Allt, svarar damerna samtidigt. Det är inspiration, skratt, feedback. Kamratskap! Jag är så glad att bli inbjuden till träffar.

Det var även jag, glad över att bli inbjuden till jullunch på Bilda i Skellefteå. Lycklig över att ha träffat dessa underbara damer som ger så mycket energi. Kylan, snön och mörkret kändes lite varmare när jag lämnar lokalen. 

Text och foto: Åsa Agerbring