Desirée Öberg: Teckenspråk självklart på Piteå bibliotek

Desirée Öberg var en av de nominerade till MTM:s Amy-pris härom året.  Hon är en av många eldsjälar på biblioteken runt om i landet som i sitt arbete använder sig av specialkompetens som de har skaffat utanför biblioteket. I Desirées fall handlar det om teckenspråket. Med en döv yngre bror i familjen växte Desirée upp med teckenspråk i sin omgivning och valde som ung att utbilda sig till teckenspråkstolk och dövblindtolk på bland annat Västanviks folkhögskola.

I tio år hann hon bo och arbeta i Stockholm innan suget efter hemtrakterna blev för stort och hon reste tillbaka till Piteå. Att arbeta som tolk är stressigt och innebär många och långa resor, så när Desirée såg att man sökte assistenter på Piteå stadsbibliotek tog hon chansen att börja på en ny bana. Men inte helt – teckenspråket finns fortfarande med henne. Trots att Desirée bara har arbetat på biblioteket sedan 2012 har hon redan hunnit med en hel del.

Samarbete en nödvändighet

Förutom det vanliga biblioteksarbetet har hon också jobbat med Norrbottenbibliotekens webbplats Bibblo.se och översatt information om gemensamma evenemang som Bokkassen och Norrbotten läser till teckenspråk. Också de generella lånereglerna för biblioteken i Norrbotten finns översatta till teckenspråk. Och Desirée har låtit låntagarna vara delaktiga i arbetsprocessen. 

– Jag samarbetar ganska nära med Piteå Dövas Förening och länsförbundet Norrbottens Dövas Teckenspråksförening, och jag har låtit dem titta på min översättning av lånereglerna innan den lades ut. Det behövs en referensgrupp, för vissa ord som finns i svenskan existerar inte på teckenspråket.

När man ersätter dem är det viktigt att kontrollera så att de som ska ta del av lånereglerna uppfattar ordet på rätt sätt. I det här fallet fick jag till exempel byta ut ordet ”manifest” mot ”vårt syfte”. Det finns ett 60-tal döva i Norrbotten och ett 20-tal personer som är dövblinda. För dem kan tröskeln in till biblioteket ibland kännas extra hög.

– Det kan vara svårt att ställa frågor och navigera sig fram bland alla våra tjänster, hyllor och placeringar när man inte kan kommunicera direkt med personalen, säger Desirée.

Särskilt svårt kan det vara för de äldre som hade en helt annan skolsituation än dagens döva. De fick inte använda teckenspråket i skolan utan skulle läsa på lärarens läppar och fick förstås inte någon gedigen grund i teckenspråket. Hemma kommunicerade många av dem inte heller på teckenspråk utan på påhittade ”hemmaspråk”. Och det svenska teckenspråket är ett eget språk, inte bara ”tecknad svenska”. Grammatiken skiljer sig mycket från svenskan. För den som är dövblind är situationen extra svår, eftersom filmad information på teckenspråk inte är till någon hjälp. Istället är det personliga mötet med fysisk kontakt helt avgörande. 

"Det är en fråga om demokrati"

Desirée har haft bokprat på teckenspråk och dessutom ordnar hon visningar på förfrågan då hon förklarar hur biblioteket fungerar och berättar om allt det där som kanske inte är helt självklart för den som inte är biblioteksvan. Till exempel som att det finns samhällsinformation, material för släktforskning, tidningar, film – och inte minst litteratur på teckenspråk för barn och ungdomar. Digital delaktighet är en annan sak som Desirée tycker är viktig. Personer som är döva eller dövblinda kan boka in henne för undervisning i hur man till exempel använder surfplatta.

– Det måste finnas en ingång till biblioteket även för den här gruppen, menar Desirée och säger att funktionshinder inte är något som finns hos en människa, utan något som uppstår i en viss situation.

– De hindren måste vi arbeta på att få bort. Det är en fråga om demokrati att kunna ta till sig samhällsinformation och få tillgång till kunskap och nöje även om man har ett annat modersmål än talad svenska. 

Men för att teckenspråket ska finnas med som ett naturligt inslag på biblioteken krävs förstås att de som arbetar där lär sig mer om de teckenspråkigas situation och behov. Desirée har bland annat ordnat en informationsträff för bibliotekspersonalen och skickar regelbundet ut information till sina kollegor. Hon passar också på att ta med inslag av teckenspråk även när hon håller i sagostunder för hörande barn.

– Vissa barn behöver tecken till stöd för att förstå det jag berättar, men även de barn som inte behöver det tycker att det är roligt att lära sig litet teckenspråk. De flesta som brukar besöka mina sagostunder kan till exempel tecknet för ”bok”! 

Stöd från chefer och kollegor

Just nu arbetar Desirée på att ta fram en tillgänglighetsguide för alla biblioteksfilialer i Piteå – den för huvudbiblioteket är redan färdig. Så småningom hoppas hon på att kunna utveckla guiden så att den fungerar för biblioteken i hela Norrbotten.

– Språket är en grundläggande rättighet för varje individ. Genom mitt tillgänglighetsarbete med bland annat teckenspråkig information på Bibblo.se så vill jag värna om att även teckenspråksanvändare ska känna sig välkomna och inkluderade i biblioteken i Norrbotten och dess verksamhet genom att få information på sitt första språk, teckenspråket.

– Jag har fått bra stöd av min chef och positiv respons från mina kollegor, säger Desirée. Mitt arbete med teckenspråk är ju en arbetsuppgift jag själv har tagit på mig och det känns bra att andra förstår varför så att vi alla arbetar för samma sak. Biblioteken i Norrbotten har bestämt sig för att göra 2014 till Barnpoesins år och det här är något som Desirée hoppas att hon kan få möjlighet att arbeta med. Men hon har också andra idéer.

– Färgen turkos symboliserar de döva och teckenspråket. Tänk om vi kunde ordna ”turkosa hyllor” ute på biblioteken! 

TEXT: ANNA GUSTAFSSON CHEN

Artiklen har tidigare varit publicerad i tidningen Läsliv.